...köksfönstret. Tänk om lyckan inte går att överflytta, ta med sig… Snurrar man tillräckligt länge i en dubbelsäng vaknar snart ens partner. Till slut, äntligen, hör jag makens röst. Hans trötta, mumlande påminnelse att vi väl, för jösse namn, är samma människor oavsett var vi bor. Snarare kan det väl vara...